Lagom antal bussar

Lagom är ett ord utrotat från mitt vokabulär, klarar sig andra språk utan ordet, kan jag göra det. Dessutom är lagom ett adjektiv vilket aldrig har omsatts från teori till praktik för min del heller, vilket bara ger mig ytterligare argument för varför ordet ska skrotas. Ska det gå, ska det gå käpprakt åt censur för jag använder inte sådana bristfälliga ord (vilket leder till att jag får censurera, vilket gör situationen väldigt komisk vid djupare analys). En dag är antingen bra eller dålig, den är aldrig lagom. Idag var dagen dålig, väldigt dålig.

En ineffektivitet långsammare än en politisk reform är dagens början och när jag egentligen ska ha gått ut med hundarna, redigerat fotografier, skrivit klart svenskessä, skrivit otaligt många kallelser, kollat pengautbud på internetbank, ätit, duschat och ringt välbehövliga samtal har jag knappt gått upp. Från listan ovan hann jag med tre uppgifter innan min kära mor kom hem efter sin hårda arbetsdag på sin arbetsplats (vilken de anställda framställs som sadister när den lokala tidningen gör ett scoop på en 10 år gammal nyhet).

Borås stod på agendan och med risk för att förlora all min manlighet var målet inhandlandet av balklänning. En entré på Brides & Beauties försökte göras med en nonchalant min vilken skulle dölja min osäkerhet. Istället lyckades jag endast se allmänt dum och förvirrad ut. Efter att ha fått hjälp och blivit påprackad ett nattlinne (balklänning, enligt vissa) som var såååå fint med sina paljetter och blottande av minsta magrörelse var flykten inte långt bort. Att jag efter att ha tvingats in i ett omklädningsrum med fönster ut mot vägen lämnades jag inte heller ensam. Där står expediten, ler lite smått och säger åt mig att dumpa skjortan. Jaha.

En klänning hittas till slut och prislappen kan tyckas vara förstålig, men 300 kronor för en tygbit att lägga runt axlarna och som dessutom inte kommer värma mig på något sätt och vis borde klassas som rån.

Hemresa. Att mor envisas med att köra 80 km/h på motorväg behöver inte nämnas.

Låser upp dörren och möts av de glada hundarna som dansar omkring i snö - inomhus. Första tanken som ställs handlar om hur det kan snöa in i en stängd bostad - när det inte snöar ute. Går in och inser att det är en före detta kuddes innehåll som fört en vinterlik stämning över hallen och resten av huset. Den följande sopningen väcker insikten om att kuddens innehåll är statiskt och därmed hamnar på alla ställen förutom den tänkta påsen.

Buss ska passas och förvånansvärt nog är slutdestinationen även denna gång Borås. En buss kommer vilken avslöjar att den ska till Göteborg via Borås sjukhus. Ytterligare en buss kommer, det är rätt linje och jag hoppar på. Den åker iväg.

Den kör bort från vägen som leder till Borås. Jag har gått på fel buss.

Jag hamnar återigen på busstationen, väntar i ett dåligt väder (nej, det finns inga dåliga kläder) och ser den sista gratistdningen bäras iväg, stjälas rakt framför mina ögon. Går på nästkommande buss och har efter nyligen given kunskap insett att det är smart att fråga vart bussen är på väg. Jag hade även denna gång gått på fel buss.

Att nämnas bör är att Ulricehamn busstation inte är hårt trafikerad. Den är liten och lättöverskådlig. Man känner förmodligen minst två av de eventuellt väntande resenärerna. Att gå fram och tillbaka över den tar mindre än en minut.

Kära klasskamrater brukar skratta åt min förmåga att vara sen till skolan på morgonen. De klassiska fem minuterna är sen ankomst, enligt dem. Tacksamt att ingen av dem närvarade vid min ankomst 100 minuter efter utsatt tid. Inte ens jag skulle i det läget försöka hävda något om en akademisk kvart.

Att jag alltså på mindre än en timme lyckades göra mig bekantskap med tre busschaufförer med tillhörande fordon, varav en ledde mig fel, en var på väg att leda mig fel och en slutligen ledde mig rätt efter diverse åkturer genom orter ingen känner till och på vägar som egentligen inte existerar, vittnar alltså om ordet lagoms möjlighet till fullständig utrotning.

Kanske är det överflödig information att nämna att jag aldrig sett fram emot en körlektion mer än jag gör just nu. Jag har nedräkning. 11,5 timmar kvar. Glöm allt vad jag sagt om ett eventuellt miljöhot och vad samvete när det kommer till miljön, jag ska dumpa kollektivtrafiken så fort jag bara kan.